Den socioekonomiska ställningen som begrepp.
Med klassificeringen av socioekonomisk ställning strävar man efter att bilda sådana socioekonomiska grupper vars medlemmar lever i likadana ställningar i samhällets strukturella-funktionella delsystem.
Den socioekonomiska ställningen bildas med hjälp av flera olika indelningskriterier, eftersom ett enda fördelningskriterium inte kan beakta alla de centrala faktorer som påverkar personens ställning. I klassificeringen beaktas personens livsskede (familjemedlem, studerande, i yrkeslivet, pensionär osv.) samt yrke och yrkesställning (företagare, löntagare, företagarens familjemedlem) för de som är i yrkeslivet. Dessutom kompletteras klassifikationen med indelning som beskriver yrkets och arbetets karaktär (indelningen i tjänstemän och arbetstagare). Som indelningsgrund används delvis även branschen och antalet löntagare.
Revidering av klassificeringen
Klassificeringsstandarden som beskriver den socioekonomiska ställningen publicerades första gången 1983 och baserade sig då på yrkesklassificeringen 1980. Klassificeringen förnyades 1989 till följd av att Yrkesklassificeringen (1987) och Näringsgrensindelningen (1988) reviderades.
Finlands nationella yrkesklassificering omvandlades 1997 så att den följer EU-standarderna och 2001 utgavs en reviderad version av Yrkesklassificeringen. Den senaste reformen av Yrkesklassificeringen är från 2010. Dessa gav inga orsaker till att förnya klassificeringen av socioekonomisk ställning.
För klasserna i Yrkesklassificeringen 2010 har grupper enligt Klassificering av socioekonomisk ställning (1989) definierats. Klassificeringsnyckeln mellan yrkesklassificeringen och den socioekonomiska ställningen finns på metadatatjänsternas webbsida.
Klassificeringens nivåer
Klassificeringen av socioekonomisk ställning kan användas på flera nivåer som kräver olika noggrannheter (se Handboken). Nedan presenteras tre alternativa nivåer. Faktorer som påverkar valet av nivå är bl.a. undersökningens karaktär (helhets-, urvalsundersökning), urvalets storlek, datainnehållets omfattning om antalet variabler som klassificeras.
Nivå A är klassificeringsstandarden på den mest noggranna nivån. Den innehåller alla klasser i den socioekonomiska klassificeringen på tvåsiffrig nivå. Nivå A rekommenderas att användas i helhetsundersökningar, såsom vid folkräkning och i stora urvalsundersökningar.
På nivå B i klassificeringen har företagarna endast delats in i två grupper, lantbruksföretagare och övriga företagare. Dessutom har arbetslösa utan tidigare arbetserfarenhet kombinerats med gruppen oklassificerbara. Nivå B kan användas i rätt stora urvalsundersökningar.
Nivå C är den grövsta nivån för klassificering av den socioekonomiska ställningen. Klassificeringen gör en skillnad mellan löntagare och övriga (utanför arbetskraften) på den ensiffriga nivån i yrkesställningsklassificeringen. Nivå C kan användas i små urvalsundersökningar och i sådana undersökningar där den socioekonomiska ställningen korstabelleras med flerklassiga variabler. Sådana här undersökningar är bl.a. undersökningar om arbetsförhållanden och fritid.
Om det behövs en ännu grövre nivå (gruppering) kan yrkesställningsklassificeringens huvudklasser användas:
företagare
löntagare
övriga (utanför arbetskraften)
Fastställning av den socioekonomiska ställningen
Se Handboken.
Klassificeringens huvudprinciper och tillämpning
Klassificering av personer
Vid definiering av den socioekonomiska ställningens noggrannaste nivå krävs följande uppgifter om personen:
huvudsaklig verksamhet
yrkesställning
yrket på fyrsiffrig nivå enligt Yrkesklassificeringen 2010
näringsgren på huvudgruppsnivå enligt Näringsgrensindelningen 2008.
Yrkesverksamma
Yrkesverksamma personer delas in i socioekonomiska grupper enligt yrkesklassificeringen. Grupperna på den noggrannaste nivån (den fyr- eller femsiffriga nivån) i Statistikcentralens yrkesklassificering utgör den socioekonomiska gruppen dit yrkestitlarna i yrkesgruppen i fråga räknas.
Den socioekonomiska gruppen för företagare fastställs i huvudsak enligt huruvida företagaren är en jord- eller skogsbrukare eller utövar fiskeindustri. Det andra fastställningskriteriet är ifall företagaren har avlönad arbetskraft eller ej. Beskrivningen av jordbruksföretagarnas socioekonomiska ställning kan vid behov preciseras till exempel med en underindelning som gäller produktionsinriktning och/eller åkerareal.
Ifall personen är jordbruksföretagare med avlönad arbetskraft i sin tjänst räknas personen och dennes bistående familjemedlemmar till jordbruksarbetsgivarna (11). Arbetsgivare som inte är jordbruksföretagare delas dessutom in i småarbetsgivare och övriga företagare enligt antalet avlönad arbetskraft. Småarbetsgivare (21) är de företagare som har färre än fem anställda. Övriga (22) arbetsgivare är de företagare som har minst fem avlönade anställda.
Ensamföretagare är de personer som inte har någon avlönad arbetskraft.
Till gruppen företagare som utövar fria yrken räknas i regel företagare med akademisk utbildning som kan jämställas med högre tjänstemän i vetenskapliga, konstnärliga eller i övrigt kreativa yrken, t.ex. läkare, advokater, ingenjörer, journalister, författare, bildkonstnärer, skådespelare osv. Till denna grupp räknas endast sådana företagare som inte har någon avlönad arbetskraft. När de nämnda yrkesgrupperna har avlönad arbetskraft räknas de till grupp 21 eller 22.
Löntagare delas in i tjänstemän och arbetstagare. I princip går gränsen mellan tjänstemän och arbetstagare vid att tjänstemännen hanterar symboler, såsom pengar, information eller dataredskap i sitt arbete eller att arbetets objekt är en människa. Gränsen mellan tjänstemän och arbetstagare har fördunklats bl.a. i uppgifter som använder mycket informations- och kommunikationsteknik. Man har dock velat bevara gränsen och flera faktorer har använts som kriterier. Därför är ett s.k. mentalt arbete, som ofta sker på kontor, i skolan, på sjukhuset osv. tjänstemannaarbete, medan fysiskt arbete på en fabrik, varuproduktion, transport av varor och människor samt skydds- och bevakningsuppgifter som kräver fysiska prestationer anses vara arbetstagararbeten. Man har önskat bevara indelningen redan enbart för att möjliggöra kontinuiteten i jämförelserna.
Till högre tjänstemän räknas alla som innehar ledningsuppdrag inom den offentliga förvaltningen, företag eller organisationer, alla som arbetar med planerings-, forsknings- och presentationsuppgifter, undervisningsuppgifter samt i allmänhet även andra tjänstemän med högre högskoleexamen. De högre tjänstemännen delas in i fyra klasser:
i ledande ställning
inom planering och forskning
inom utbildning
övriga högre tjänstemän
Sådana allmänna tjänstemän som inte kan räknas till någon av de ovan nämnda grupperna klassificeras till klassen högre tjänstemän, ospecificerade.
Till lägre tjänstemän räknas tjänstemän med arbetsledningsuppdrag samt de i kontors-, försäljnings-, vård- o.dyl. uppgifter. Bland de lägre tjänstemännen har de med chefsuppdrag givits en egen klass. På samma sätt har även de med kontors- eller försäljningsuppdrag skiljts åt från de övriga, eftersom indelningen av uppgifterna inom dessa branscher redan i hög grad har genomförts. Av de med kontors- och försäljningsuppgifter har de vars arbetsbild ligger nära arbetstagarnas arbetsbilder skiljts åt (dvs. de tjänstemannagrupper som till viss grad överskridit gränsen tjänsteman-arbetstagare). Arbetet för de som ingår i den här klassen är mekaniskt, fasindelat och utförandet av uppgifterna förutsätter inget beslutsfattande eller en hantering av helheten.
Arbetare delas in i fyra klasser:
lantbruksarbetare
industriarbetare
övriga produktionsarbetare
distributions- och servicearbetare.
Arbetare inom näringsgrenarna A (Jordbruk, skogsbruk och fiske) räknas till lantbruksarbetare, medan arbetare inom näringsgrenarna B (Utvinning av mineral), C (Tillverkning), D (Försörjning av el, gas, värme och kyla), E (Vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering) och F (Byggverksamhet) är antingen industriarbetare (52) eller övriga produktionsarbetare (53).
Till industrianställda klassas de som arbetar med tillverkande yrken inom produktionsprocessen då arbetsgivaren är en utövare av industri eller byggverksamhet (Näringsgrensindelningen 2008:s klasser B, C, D, E, F). Personer som arbetar inom industrin med packnings-, lager- transport-, stuvnings- o. dyl. uppgifter klassas till gruppen övriga produktionsarbetare.
Till övriga produktionsarbetare räknas dessutom alla diversearbetare, kockar, kokare, kallskänkor och köksbiträden oavsett sektor.
Om de som arbetar med packnings-, lager-, transport-, stuveri- o. dyl. uppgifter arbetar inom andra näringsgrenar än B, C, D, E, F är de distributions- och servicearbetare (54).
Det finns en egen grupp för arbetare vars bransch är okänd (59).
De arbetslösas socioekonomiska ställning beror på hur länge arbetslösheten varat. Personer som varit arbetslösa i minst sex månader klassas i gruppen 81 (Långvarigt arbetslösa) medan de arbetslösa vars arbetslöshet varat i mindre än sex månader, men som tidigare arbetet, klassas enligt det yrke och den arbetsplats de hade innan arbetslösheten. De arbetslösa som ännu inte arbetat alls klassas i grupp 82 (Oklassificerbara).
Utanför arbetskraften
Utgångspunkten i klassificeringen av den befolkning som står utanför arbetskraften är klassificeringen av den huvudsakliga verksamheten. Därmed klassificeras 0–14-åringar enligt huvudmannen i den socioekonomiska ställningen. Med huvudman eller referensperson avses den person som i huvudsak ansvarar för enhetens inkomst. Klassificeringen sker i första hand enligt hushållets i andra hand enligt familjens ekonomiskt ansvariga person. Klassificeringen av personer utanför arbetskraften sker i första hand enligt den verksamhet som tar mest tid. Om personen gör militärtjänstgöring eller civiltjänstgöring, är en familjemedlem utan eget yrke, en person som lever på förmögenhetsintäkter eller besparingar eller är intagen på anstalt är klassifikationen grupp 82 (Oklassificerbara).
Studerande utgör en egen grupp oberoende av om de är ekonomiskt beroende av sina föräldrar eller inte. Till Studerande (60) räknas alla 15 år fyllda studerande och elever, dock inte elever i grundskolan.
Pensionärer klassificeras enligt den ekonomiskt aktiva fasen genom att tillämpa klassifikationens grova nivå. Till långtidsarbetslösa räknas de personer vars arbetslöshet vara i minst sex månaders tid. Pensionärerna klassificeras vidare i undergrupper enligt det tidigare yrkets socioekonomiska ställning.
Personer vars huvudsakliga syssla är hushållsarbete och personer under 15 år kan klassificeras antingen enligt hushållets eller familjens huvudman.
Om ingen socioekonomisk grupp kan fastställas för personen kan denne placeras i grupp 99 (Socioekonomisk ställning okänd).
Klassificering av hushållen
Socioekonomisk ställning kan fastställas inte bara för enskilda personer utan även för hushåll. Detta görs bland annat i Statistikcentralens inkomstfördelningsstatistik, konsumtionsundersökning och folkräkning. Alla medlemmar i samma hushåll antas tillhöra samma socioekonomiska grupp. Hushållens socioekonomiska ställning fastställs dock alltid enligt den socioekonomiska ställningen för en person, referensperson eller huvudman. Utgångspunkten är att varje person i hushållet (som är yrkesverksam) först har givits en socioekonomisk ställning.
Den person som bäst representerar hushållets ställning i samhällets arbetsfördelning väljs ut till referensperson. Personen anses främst ansvara för att skaffa de förnödenheter som är avsedda för hushållets gemensamma förbrukning, som t.ex. att köpa och underhålla bostaden. Personen är nödvändigtvis inte den med högst inkomst i hushållet, eftersom medlemmarnas relativa insats i de gemensamma kostnaderna varierar. I valet av referensperson behövs uppgifter om hushållets (eller familjens) medlemmars släktskapsförhållanden och ålder samt deras ekonomiska verksamhet.
De centrala skillnaderna mellan den nordiska (NORD-SEI) och Statistikcentralens klassificering av socioekonomisk ställning:
NORD-SEI delar in de anställda i de med och de utan yrkesbildning, medan Statistikcentralens klassificering delar in de anställda i yrkesgrupper och näringsgrenar.
NORD-SEI delar in tjänstemännen i tre grupper: lägre tjänstemän, mellantjänstemän och högre tjänstemän. I Statistikcentralens klassificering finns ingen grupp för mellantjänstemän, men de högre och lägre tjänstemännen delas vidare i flera undergrupper enligt bl.a. om personen har chefsuppdrag eller inte samt enligt arbetets typ och självständighet.
För personer utanför arbetskraften har NORD-SEI egna grupper för personer som utför hushållsarbete i hemmet samt för de som avlägger militärtjänstgöringen, dessa klassas inte enligt Statistikcentralens klassificering.
